skip to main |
skip to sidebar
Här kommer en totalt ostylad och oredigerad bild på mig där de grå hårstråna lyser lång väg. Pannan har rynkor och det enda sminket jag har är lite mascara. Alla mina små söta fräknar kikar fram utan att vara övertäckta med fondation. Och varför lägger jag då upp en sådan bild? Jo, jag har fått en hel del läsare på sista tiden, min blogg är en liten del av bloggvärlden. Och i den världen pågår en jakt efter perfektion, det är den fina sidan som visas upp. De dyra sakerna det skrivs om och skavankerna redigeras bort i photoshop. Vad blir då konsekvenserna av det? Perfektionen blir idealet, ett ideal som ingen kan leva upp till. Jag har skrivit lite om detta tidigare här i bloggen men jag tycker verkligen att det är så viktigt att ta upp det igen. Det ni ser i min blogg är skapat för bloggen, när jag fotar inredningsbilder städar jag undan innan och bilderna redigeras. Jag använder smink, det är ytterst sällan som jag ens går utanför dörren osminkad och de grå hårstråna brukar jag färga bort. Statusprylar är totalt oviktigt för mig. Det är hur sakerna ser ut och passar tillsammans som är det viktigaste. Jag kan betala många tusenlappar när jag hittar den "rätta" grejen men blir lika glad över att ha hittat något tokbilligt på rea eller loppis. Det är inte priset som avgör vilken känsla produkten ger mig. Men något som är viktigt för mig det är frihet och ju mindre man jämför sig med andra desto mer frihet kan man få. Vågar man gå en annan väg än den som andra trampat upp åt en blir livet lättare att leva. Och strävan efter att leva upp till något slags ideal försvinner. Med denna bilden försöker jag vika av från den stigen som jag hamnat på, därför blev det en selfie med gråa hårstrån ikväll.
0 komentar:
Posting Komentar