Idag tänkte jag berätta om en lite lustig grej som hände mig i helgen. Jag, maken och barnen packade in oss i bilen och styrde kosan mot ett stort lekland i Linköping. Barnen var mycket förväntansfulla och jag hade laddat en stor väska med mat och baktidningar för att kunna samla inspiration till bloggen medan barnen sprang runt och lekte. Väl inne i leklandet sprang barnen iväg för att leka och maken tog med sig lillkillen till bollhavet. Själv slog jag mig ned i en liten soffgrupp som bestod av två halvrisiga klippansoffor som stod placerade mitt emot varandra med ett litet bord emellan. Medan jag satt där i soffan och gick igenom mina tidningar kom det en man och en handikappad kille och gick förbi mig. Killen var kanske i 15-års åldern och mannen som jag valt att kalla för vårdaren var nog runt 30 tror jag. Jag tittade upp från tidningen och möttes då av en blick från vårdaren, rädd för att han skulle tycka att jag tittat på dem när de gick förbi stirrade jag direkt ner i tidningen igen. Efter några minuter kom vårdaren och gick förbi mig igen, denna gången var han själv. Till min stora förvåning fick jag världens leende och stora glittrande ögon mot mig. Knallröd i ansiktet förstod jag att det där var något annat än ett vanligt vänligt leende. Efter att ha lekt en stund med lillkillen så kom nu min man tillbaka till mig. Jag berättade om det som hade hänt och visade på långt avstånd vem vårdaren var. Efter en stund gick min man iväg igen och jag fortsatte att kika i mina tidningar.
Plötsligt dök då vårdaren upp igen och denna gången sa han hej till mig och satte sig i soffan mitt emot. Det kändes något obehagligt eftersom det fanns gott om andra lediga platser. Efter att jag sagt hej tillbaka fortsatte jag att läsa i mina tidningar. Efter en stund gick vårdaren iväg för att ca fem minuter senare komma tillbaka till soffan mitt emot mig. Denna gången kröp han liksom upp i hörnet av soffan och satte sig i skräddarställning med fötterna på kanten av soffan. Jättekonstigt och jag funderade på att resa mig och gå där ifrån men då tog han upp sin mobiltelefon. Skönt tänkte jag, då bryr han sig nog inte om mig i alla fall. Säkert är han bara trött efter många timmar i leklandet och vill sitta lite bekvämt och surfa runt på nätet. Efter en stund gick jag och kikade vad barnen gjorde och en stund senare såg jag vårdaren och den handikappade killen gå ut från leklandet.
På vägen hem kom vi att tala om vårdaren och hans lite märkliga beteende. Då säger min man att han såg vårdaren smyga in i en liten gång bland lekställningarna och DRA NER GYLFEN efter det hade han gått och satt sig vid mig. Varför inte min man kom och berättade det för mig förstår jag fortfarande inte! Alltså satte sig vårdaren i soffan mitt emot mig, gick iväg och drog ner gylfen, kom tillbaka och satte sig i skräddarställning och tog upp sin mobiltelefon. Vad gjorde han med mobilen, filmade han mig?? Varför drog han ner gylfen?? Är han lämplig som vårdare åt den 15-åriga killen och är han överhuvudtaget lämplig att vistas i ett lekland. Mycket skumt och obehagligt ju mer jag tänker på det.
0 komentar:
Posting Komentar